Carina

Om någon timme är jag inte riksdagsledamot längre, inte utan det känns lite vemodigt just i skrivande stund. Inte så jag ångrar mig på något sätt ( trotts regeringsskifte) men ändå. 16 år i riksdagen med boende i centrala Stockholm klart man inte bara ställer om på tre röda sekunder. Just nu sitter många på sitt nya arbetsrum och har lite oro i magen , straxt ska deras fösta period börja med upprop och man ska svara ja i kammaren. Stora ögonblick de blir en bland 349 och jag lämnar. Kommer säker sakna mycket av gemenskap och att vara där alla viktiga beslut för Sveriges framtid tas , men jag känner tydligt att jag nu som vanlig medborgare kommer styra mer över min egen tid, vilket kommer ge ny frihet. 

Inte utan jag blir uppretat idag vid frukostbordet när jag läser i tidningen Östran och callcenterföretaget Sykes

Rubriken lyder "Man är inte människa utan robot"" Här får man del av vardagen och arbetsmiljön på arbetsplatsen.

http://www.ostran.se/NYHETER/Kalmar/Man-aer-inte-maenniska-utan-robot

För mig låter det som orimliga villkor. Det måste vara en självklarhet att alla anställda alltid oavsett vad du jobbar med kan gå på toaletten vid behov.

Sen detta tävlande på arbetsplatser är endast av ondo. Det är min fulla övertygelse att varje anställd gör sitt bästa om man blir sedd och uppmuntrad inte att någon talar om hur du ligger till i förhållande till dina arbetskamrater.

Att få möjlighet till utbildning och fortbildning för att klara sina arbetsuppgifter skapar sannolikt trygghet i vardagen och då gör man ett bra jobb.

Tänker som kund till Telenor så funderar jag, om jag verkligen vill fortsätta vara det.

Det är hög tid vi får en debatt om arbetets villkor och inte som idag på alliansens villkor, skatt , skatt och åter skatt.

Livet och vardagen består av mer frågor. Upp till kamp…..