Carina

Jag har varit fattig ensamstående mamma. Jobbade deltid på Konsum. Man fick planera sin vardag och vända på varje krona. Att köpa på extrapris var ett måste. Att äta ost på mackan de flesta dagar i månaden likaså, då skinka var för dyrt. Kläder anpassade efter årstid till dottern var alltid självklart, själv fick man avstå. På 1980- talet var inte lågprisbutiker lika vanligt så billigast var att skicka efter och naturligtvis fenomenet Ullared. Att inte ha råd att gå på bio kändes hårt, att som mamma känna att man aldrig kunde göra det där lilla extra kändes i magen ibland på kvällarna. Värst var det vid sjukdom, att ha ett öronbarn. Då på 1980- talet var inte barnsjukvården gratis. Att lösa ut medicin kunde vara tufft och man fick kanske be om förskott. Vi hade det ändå bra,vi hade familj,anhöriga,kompisar och arbetskamrater i närheten och varandra. När jag nu i kväll har sett Janne Josefssons uppdrag granskning så blir undertecknad ganska upprörd hur han svartmålar barnfattigdomen som om den inte finns. Det finns många fattiga i vårt land men ytterst få vill väl visa upp sitt armod.