Carina

Om någon timme är jag inte riksdagsledamot längre, inte utan det känns lite vemodigt just i skrivande stund. Inte så jag ångrar mig på något sätt ( trotts regeringsskifte) men ändå. 16 år i riksdagen med boende i centrala Stockholm klart man inte bara ställer om på tre röda sekunder. Just nu sitter många på sitt nya arbetsrum och har lite oro i magen , straxt ska deras fösta period börja med upprop och man ska svara ja i kammaren. Stora ögonblick de blir en bland 349 och jag lämnar. Kommer säker sakna mycket av gemenskap och att vara där alla viktiga beslut för Sveriges framtid tas , men jag känner tydligt att jag nu som vanlig medborgare kommer styra mer över min egen tid, vilket kommer ge ny frihet. 

Läser i dagens Östran ( finns säkert i fler tidningar men det är den jag läser vid frukostbordet)

en annons av sverigedeomkraterna och text från Jimmie Åkesson. Naturligtvis handlar den om massinvandring och alla problem som kommer uppstå och om hur ekonomin ska kunna gå ihop.

 

Det Åkesson och SD glömde i sin annons är att informera väljarna om att de röstar med Alliansen och deras jobbskatteavdrag. Senast i december 2013 var SD med och röstade för sänkt skatt och därmed  för ökade klyftor.

Att den välfärd som skola finansierar av våra skatter verkar inte SD se sambandet !

Att de pensionärer som man påstå sig värna inte fått del av jobbskatteavdrag glömde man också skriva i annonsen. Att SD har  röstat för skattesänkningar verkar heller inte vara något man ser som ett samband.

 

Nä en röst på sverigedemokraterna är en röst på ett fortsatt alliansregering med samma gamla vanliga politik, som sliter isär samhället.

Plockar,städar och packar efter snart 16 år i riksdagen. Många minnen och tankar dyker upp. Att som ny ledamot få en konkret uppgift är viktigt. Tack Ingela Thalén för det. Då när man famlar runt som ny ledamot, förväntas veta allt om politik och samtidigt funderar över Vad gör jag här, kan jag påverka något alls, alla andra är ju så kloka och vet det mesta. Att då få ett samtal från departementet och förfrågan

Varje år vid denna tiden samlas socialdemokrater till kongress i Kronoberg. Numer alltid i Alvesta. Dit är jag och maken nu på väg. Maken ska få medalj och jag ska lämna distrikststyrelsen och VU efter 15 år, eller om det är 16. Har varit roliga och lärorika år. Att jobba med politik och ha förtroende uppdrag  i demokratins tjänst är en ynnest. Fler borde prova. Då när jag blev invald i styrelsen och VU tänkte jag, - Vad kan jag göra här? Alla dessa klok personer och jag som vet så lite. 

När man bestämt sig för att lämna ett politiskt uppdrag behöver inte det betyda att man lämnar alla uppdrag, men just nu känns det så för mig. 

I skrivande stund nås jag av ännu ett TT meddelande. Ukrainas ledning borta,presidentens högkvarter övergivet. Vad det betyder svårt att veta just nu.

Idag startas vart femte företag av personer med utländsk bakgrund. Företagarna finns inom alla branscher, inte som många tror, bara pizzerior och inom resturang. Däremot finns ett problem vad gäller likabehandling, allt för många vittnar om att i möte med långivare och rådgivning, känner de sig som andra klassens medborgare, detta är inte ok. Vi måste alltid, behandla alla människor utifrån lika värde. 

Frihet jämlikhet och solidaritet är socialdemokraternas ledord i vår politiska agenda. I vårt land är frihet oftast något självklart och ett ord som värderas lite olika bland oss medborgare.

Dess mer information man får del av efter orkanen Haiyan dess värre verkar katastrofen växa. 

Idag har jag lämnat in en interpellation om apoteken, det kan inte vara rätt och riktigt att mediciner som kan vara så livsavgörande handlas med som vilken vara som heslt.

Förövrigt är det ibalnd svårt att få ut sin medicin,samma dag särskilt i glesbygd.

Vi har också fått mycket tydliga signaler om stressig arbetsmiljö.

Här nedan är den IP jag lämnat in idag för den som är lite nyfiken om vad jag skrev.

 

När regeringen för ett antal år sedan valde att privatisera apoteken var det huvudsakliga skälet ”tillgänglighet”. Visst har tillgängligheten ökat – i de större städerna ser vi apotek i varje gathörn, i glesbygden så ser det annorlunda ut.

Vid årsskiftet blev det möjligt för apoteksägare att lägga ner sin verksamhet oavsett om den bedrevs på något av de särskilt skyddsvärda apoteken. När regeringen märkte att de var på väg att hända så infördes ett särskilt bidrag till vissa apotek i små orter, detta för att tillgängligheten inte skulle försvinna helt. Detta är bra men frågan är väl om detta är en tillfällig- eller permanent lösning.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om stora arbetsmiljöproblem på apoteken och i undersökningar som farmacevtförbundets gjort så visar det sig att över hälften känner att de inte har tid att ge bra råd kring receptbelagda och receptfria läkemedel och att fler än var femte känner oro över recepthanteringen. Detta är inte bara ett arbetsmiljöproblem, det riskerar också att öka felmedicineringen.

 

Med bakgrund av detta så är min fråga till Socialminister Göran Hägglund:

 

Vad avser ministern vidta för åtgärder för att säkra medicinförsörjning på landsbygden?

Vad avser ministern vidta för åtgärder så arbetsmiljön förbättras för personalen så leveranssäkerhet kan garanteras?