Idag har jag lämnat in en interpellation om apoteken, det kan inte vara rätt och riktigt att mediciner som kan vara så livsavgörande handlas med som vilken vara som heslt.
Förövrigt är det ibalnd svårt att få ut sin medicin,samma dag särskilt i glesbygd.
Vi har också fått mycket tydliga signaler om stressig arbetsmiljö.
Här nedan är den IP jag lämnat in idag för den som är lite nyfiken om vad jag skrev.
När regeringen för ett antal år sedan valde att privatisera apoteken var det huvudsakliga skälet ”tillgänglighet”. Visst har tillgängligheten ökat – i de större städerna ser vi apotek i varje gathörn, i glesbygden så ser det annorlunda ut.
Vid årsskiftet blev det möjligt för apoteksägare att lägga ner sin verksamhet oavsett om den bedrevs på något av de särskilt skyddsvärda apoteken. När regeringen märkte att de var på väg att hända så infördes ett särskilt bidrag till vissa apotek i små orter, detta för att tillgängligheten inte skulle försvinna helt. Detta är bra men frågan är väl om detta är en tillfällig- eller permanent lösning.
Den senaste tiden har vi kunnat läsa om stora arbetsmiljöproblem på apoteken och i undersökningar som farmacevtförbundets gjort så visar det sig att över hälften känner att de inte har tid att ge bra råd kring receptbelagda och receptfria läkemedel och att fler än var femte känner oro över recepthanteringen. Detta är inte bara ett arbetsmiljöproblem, det riskerar också att öka felmedicineringen.
Med bakgrund av detta så är min fråga till Socialminister Göran Hägglund:
Vad avser ministern vidta för åtgärder för att säkra medicinförsörjning på landsbygden?
Vad avser ministern vidta för åtgärder så arbetsmiljön förbättras för personalen så leveranssäkerhet kan garanteras?
