Carina

Tror vi alla funderar över vad som händer i Ryssland, och hur det ska utveckla sig i Ukraina. 

Att två länder som tidigare var broderfolk nu inte längre är det, då blir saker och ting osäkra.

Att Ryssland utan tvekan tar till sig en landsdel, bara sådär, syftar på Krim så funderar jag vad är nästa steg.

Är det ett nytt Sovjetunion Putin vill bygga. Var det så hett eftertraktade inträdet i WTO bara ett spel, för att inviga övriga världen i trygghet om demokrati och rättvis handelspolitik. 

Samtidigt har ju Ryssland tryckt på för att bygga en egen handelsregion med sina grannländer öster ut.

 

Samtidigt tänker jag på skotten i Sarajevo och hur lite som behövs för att starta konflikt och krig när läget är spänt. 

Diplomatiska åtgärder krävs, och då med kloka personer som kan hitta fram till nycklar som lugnar läget och får Putin att lyssna för att gå mot ökad demokrati och inflytande. 

Tyvärr tror jag det är svårt i dagsläget och få till att Putin lyssnar, då inget verkar ha hjälpt hitintills, snarare triggat. Klart vill man visa styrka och är styvnackad så kanske man gör korkade saker, makt verkar berusa Putin bortom sans och förnuft. 

Är ett krig på frammarsch, eller är det skrämsel och hot från Ryssland mot Ukraina. FN , Nato, EU vad kan göras. Det som började om ett handelsavtal håller nu på att växa till krigshandlingar. 

Anno 2014 i vår upplysta och utvecklade värld torde detta inte ske. Krig är ett primitivt sätt att lösa en konflikt. 

Just nu jagas fd presidenten i Ukraina för massmord, och självklart har han gått under gjorden.

På självständighetstorget fortsätter folket sin kamp, men det är en lång resa att göra.

Att bygga demokrati tar inte bara tid, gäller ena grupper och när oliktänkare ska förenas krävs det balans och att ge och ta. Det som möjligtvis oroar mig mest nu, är att krafter med extrema åsikter passar på, när landet nu står under omdaning och är sårbart.

Gläder mig åt att Julia nu är frisläppt, även om jag inte delar hennes idéer, men ingen ska sitta fängslad på grund av sin politiska uppfattning.

Att EU nu tar ansvar och hjälper till är A och O, skulle personligen önska att Sverige var med och tog ett realt tag. Då min erfarenhet av besök i Kiev är att de har stor tilltro till Sverige, vilket kanske inte är så konstigt med vår historiska bakgrund. Likaså tycker jag att Polen ska vara med och bidra, de med sin korta erfarenhet av självständighet och demokrati, 25 år i år.

Jag tror att vänner man litar på kan göra under i samtal mellan människor, gäller även världspolitiken.

Tänker också att Ryssland som ganska nya medlemmar i WTO (jobbat hårt för det medlemskapet ) verkar efter vad jag har uppfattat inte varit så aktiva sedan de blev medlemmar, förstår inte riktigt varför, såvida de inte har en dold agenda med ett annat handelsavtal, det senare är svårt att förstå, då vi alla världens länder tjänar på breda enade överenskommelser.

Vad som är oroande är Ukrainas möjligheter, när det just nu känns som de är mitt emellan EU och Ryssland, precis som om de är tvungna att välja,så kan det inte vara, man borde kunna vara vän med båda, man borde kunna göra affärer med båda. I grund och botten är det väl affärer och energi som oenigheten gäller?

Drar mig till minnes rent historiskt, När Sverige sökte ny kung typ i början av 1700-taler så ville man ha en som kunde hålla Ryssen stången, därav valet av Jean Batist Bernadotte och hans erfarenheter från krig med Napoleon. Tja Ryssland har alltid figurerat i det stora konflikterna.

 Här kan ni läsa mer om krisen i Ukraina från Aftonbladet