Carina

Idag skulle min farmor Naemi Jonsson född Rosengren fyllt 100 år. Jag minns som barn mina Valborgmässoaftnar med värme och många eldar då vi alltid åkte till Öland. Min farmor var yngst i en syskonskara på 13 barn. De äldsta hade redan emigrerat när hon föddes. I ett då ganska fattigt Sverige var medellivslängden 55,6 år och många hade det tufft. Hur Naemi och hennes syskon hade det vet jag inte exakt bara att farmor alltid pratade om sina syskon med kärlek. Naemis far Johan blev tidigt föräldralös och började arbeta redan vid 8 års ålder som valldräng. Senare blev han murläggare,taktäckare,stensprängare men framför allt slåtterkarl i byn Ryd där de bodde. Hilda hennes mor hade väl fullt upp med hem och omsorgen om alla barnen. Min farmor fick själv 7 barn och det var nog inte alltid en dans på rosor i hemmet även om farfar hade en mindre gård i Ryd. ( sen blev det ändring på det men det är en annan historia) Farmor älskade musik och hade en fantastisk sångröst, hon kunde dikta spela dragspel och jag älskade när hon tog fram sitt munspel. Men mest känner jag hennes glädje till livet, att alltid följa med tiden, stoltheten över sina barn , min far militären alla barnbarn. Idag tar jag fram vår lilla svenska flagga och plockar lite vårblommor till köksbordet. De ska stå där som symbol på din födelsedag farmor. Känner nu en stilla tår av saknad, precis som jag tror dina barn gör de fem som är i livet fortfarande och som träffas idag. Du har i år fått två barnbarnsbarn och minst två barnbarnsbarnbarn och fler är på väg. Så vår släkt växer vidare . Kram