Carina

Att vara fattig är en kräftgång och det kan vara svårt att se hur man ska komma ur sin fattigdom. Ett första steg är att ha ett jobb med tillsvidaranställning och då på heltid. Efter några år har man hunnit investera ifatt och sparat lite, men det är en lång resa. Det kan vara viktigt att komma ihåg detta ibland. Allt för många som är fattiga i vårt land idag får oftast vikariat och kanske inte ens på heltid, då blir livet bara att hålla huvudet över vattenytan. Idag har vi också allt för många som kommer in i nyfattigdom som den ena dagen har ett jobb kanske med en lön och levnadsnivå på mellan 24-30 000 i månaden. Blir uppsagda har en eller tre månaders uppsägning och sen en a-kassa under 10.000. Det kan vara nog så tufft kanske man måste flytta sälja bil osv. Några av dessa personer är inte med i a-kassan utan får i stället gå till socialen och vända ut och in på sig för att få mat för dagen och tak över huvudet. Radio Kronoberg gör här ett talade reportage om vardagen för fattiga, bra för oss alla att bli påminda om det. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=5283198 Tänker ofta på en kvinna jag mötte för ett par år sedan som berättade för mig att hon som ensamstående kvinna med sjukdomsdiagnos och arbetslös inte hade råd att äta sig mätt varje dag. Det måste bli en bättre fördelningspolitik där klyftorna i samhället minskar, och där jobb skapas. Kanske vi skulle lagstifta om att alla arbetslösa ska få någon form av arbete inom 3 månader ? Carina