Carina

I senaste statestiken av arbetslösheten i vårt land kan man utläsa att det är 389 000 personer ( därtill finns det säkert ett mörkertal som inte är anmälda på AF) Att vara en i statestiken kan vara att man är på väg från ett jobb till ett annat men för de flesta är det att vara arbetssökande under längre tid. Att söka jobb på jobb och inte få det kan för de allra flesta vara att känna en hopplöshet som sedan gör att man mår allt sämre. För varje enskild individ är det ett nederlag. Träffade för en tid sedan en person som sa till mig - Nu har jag sökt 101 tjänster har inte blivit kallad till en ända intervju, vet inte om jag orkar söka en till. Detta är Sverige idag 2012 och en arbetslöshet som ligger 8,4% och allt pekar på att den kommer att öka. I dagens Smålandspost http://www.smp.se/pdf_tidningen/ kan man läsa under Hört och hänt om vad som gjordes bakåt i tiden, här nedan följer ett utdrag från media för 40 år sedan 1972. 3 procent låg arbetslösheten på 1972 och det gjorde att den socialdemokratiska regeringen och fackförbundet LO höll krismöte denna dag för 40 år sedan. Tre procents arbetslöshet ansågs på den tiden som chockartat högt. Åtgärder måste till, ansåg regering och fack. Då ansåg folkpartiets partiledare Bertil Ohlin förövrigt Anne Wibbles far att det var helt ok, då grundtanken var att det behövdes en viss arbetslöshet för att få en rörelse på arbetsmarknaden. en helt vanlig liberal tanke. Idag är de med och styr Sverige nog har de samma ideologi då som nu. Inför valet 2006 då det rådde massarbetslöshet enligt samma parti och deras allierade moderaterna ,centern och kd. Då var arbetslösheten omkring 6% allt för hög men dock lägre än idag. Då skulle de lösa problemet och skapa jobb med sin politik. Svaret på den tycks vi kunna avläsa idag .......