Carina

Idag går att läsa följande på TT TT-Telegram den 16 juni 2010, 06.29 Lennart Pettersson från Luleå står också på Arlanda. Han skulle ha åkt till Palma med Norwegian, men fick besked nu på morgonen att det inte blir någon resa. Han är besviken på att han inte tycker sig fått tillräcklig information om strejken och dess konsekvenser: - Jag är förbannad. Vi fick tre olika besked i går kväll. Nästa flyg går på söndag så jag får nog åka hem till Luleå igen, säger Det som upprör mig är inte strejekn (även om jag förstår hur besviken man blir när inte det man bestämmt ,planerat inte fungerar) utan bristen på förståelse eller insikt i våra fackliga rättigheter och kollektivavtal. Undertecknad är stolt över att vi det samhällsbygge vi har i Sverige där arbetsmakrnadens parter har olika verktyg i förhandlingen om löner och avtal. Hur skulle Sverige se ut utan denna fackliga rättighet. I ett samhälle där arbetsgivarna bestämmer allt själva skulle såväl arbetstider som lönesättning se helt annorlunda ut. Underteckand har full förståelse för att pilotfacket tar till strejkverktyget då de under senare tid har gått med på olika försämringar för medlemmarna och nu förmodligen känner att gränsen är nådd. Vi andra på våra arbetsplatser vill bevaka våra rättigheter och inte göra avkall verkan med sänkt lön eller längre arbetstider, varför tror vi att andra vill det. Det retar mig att media allt för ofta bara speglar "den drabbade indivines perspektiv" och inte helheten om VARFÖR ett fackförbund går ut i strejk. Enade vi står söndrande vi falla sas det i arbetarrörelsen för hundra år sedan,känner att det är lika aktuellt idag,för om inte vi arbetare håller ihop även när det blåser( som just nu när vi inte kan flyga dit vi tänkt)så kommer det i framtiden vara arbetgivarsidan att göra som de vill. Pilotfacket har mitt stöd, har de ditt ? Carina