Carina

Här nedan kan ni läsa om en förmiddag under studieresan i Bolivia.

Idag ska vi göra projektbesök på landsbygden i kommunen Tirague

Tillsammans med samarbetsorganisationerna CIOEC och INCCA

Som jobbar för landsbygdsutveckling och demokratifrågor.

Avresan skulle ske klockan 08.00 men tyvärr blev det ett missförstånd om när bussen skulle anlända så vi kom inte iväg förrän 08.15.

Före avresan hade vi också uppvaktat Inger Jarl Bäck:s särbo som hade födelsedag.

Bussresan från Cochababa till Tirague tog ca 2 timmar och vi förflyttade oss från ca 2400 m över havet till 3200.

På bussfärden ut ur Cochababa får man många intryck av vardagen. Fattigdomen syns tydligt.

Ögat får ta del av en öppen soptipp bland bostadshusen samtidigt som det finns en fin lekplats för barnen. En ovanligt smal järnvägsräls syns som ser oanvänd ut och om den skulle användas så är det ett tag sedan den blev renoverad.

Det är rikligt med hundar förmodligen är det vildhundar.

Man ser också längs med vägen att folk står och väntar på bussen, man har inga bestämda hållplatser utan man hoppar på och av var man vill.

Kan också notera under färden ut ur Cachbaba att allt för många barn var skoputsare eller försäljare.

Vi åker genom ett vackert grönt landskap. Längs med vägen är det rikligt med kaktusar och storlek som små träd eller stora buskar.

Vi passerar också en sjö som enbart är regnvatten.

Längs med vägen från bussens fönster händer det att en höna promenerar över vägen.

Vi passerar en region där det odlas mycket persikor.

Bostäderna längs med vägen består av någon form av rött tegel murat med halm och gödsel.

Längs med vägen ser man med jämna mellanrum någon form av hyllning förmodligen till döda trafikoffer.

När  vi lämnat staden bakom oss och började komma ut på landsbygden fick man känslan av att här närmast staden hade man rätt bra bostäder. Många av husen har murar runt sin tomt och överst har man trasiga flakglas inmurat för att hålla tjuven borta.(ett antagande, inte så trevligt trampa på en trasig flaska)

Längs med vägen ser vi kor och åsnor,enstaka får som står bundna liksom intill husen och sin odlingslott. Man får bilden av att man har två eller tre kor till sitt jordbruk.

Kunde också notera att vi vid ett tillfälle blev omkörda av en bil som hade en låda överfylld med kycklingar på taket.

I en by vi passerar springer det 4 barn i 3-5 årsåldern själva längs med väggrenen. För ett svenskt öga säger det fara.

När vi kommit upp en bit och kör längs med slingrande vägar (blir också omkörda i kurvor som skapar fara) har landskapet förändrats och består av sten och röd lerjord.

Vi kan också notera att det finns längs med vägen många gamla Volvolastbilar som gjort sitt hos oss men som sålts vidare hit, till och med företagsnamnet står kvar. Vi blev omkörda av en med kolsvart oljerök där det satt en liten grabb på flaket i röken.

Des längre ut på landsbygden vi kommer ju enklare blir bostäderna, samtidigt ser jorden mer bördig ut. Vi kan se hur familjer alla tillsammans både barn och vuxna jobbar med sitt jordbruk och mitt ibland dem på åkern går hönsen.

När vi kommer fram blir vi mottagna av en musikorkester som främst består av trummor och panflöjt.

Don Felix hälsar oss välkommen med orden citat

" - Vi ska känna oss varmt välkomna till Tirague det är erat hem också¨i detta fattiga distrikt. Vi tackar för ert engagemang/bidrag från Sverige " slut citat.

Flera organisationer deltar.

Efter det blir vi välkomnade med en blomsterkrans till var och en och blomblad i håret.

Vi får titta på ett uppsamlingslager eller om man ska kalla det grossistlager som är uppbyggt i samarbete med kooperation utan gränser. Vi tittar på cisterner  för vete,potatissoterare ugn för bak samt förvaring av säd. Allt korn vi ser är odlat ekologiskt. En form av gröna ärtor  arveja och potatis odlas mest i denna trakten. Arveja är en av de produkter som de idag har export på.

Vi får provsmaka chips och tokade arveja som smakar utmärkt. Vi kan konstatera att det är ett välordnad by och kooperativ. Detta är viktigt för uppsamlingslagret och dess utvecklingspotential de har börjat med en viss vidareförädling. Det är bra för framtiden och kan de mala i sin stenkvarn sommarens säd och utveckla förpackningar

Vi åker vidare än högre upp till byn Seprog Vi ska titta på jordar som är bra att odla potatis och säd på. Ärtor och böner går att ta ut 2 eller tre skördar per år. Det som kan vara problem är sköld och torka.

Varje familj har oftast två oxar som de plöjer med Det finns någon enstaka som har traktor. Varje familj har en ko för mjölken.Vägen vi kör längs med nu är smal och består av stora stenar.

Man kör med växelbruk men jorden har också blivit mer utarmad då befolkningen har ökat.

Tidigare kunde man lägga ut lite gödsel så växte det bra. Nu måste man gödsla mer och även använda konstgödsel.

Jordbruket är ett familjejordbruk och även barnen får hjälpa till de får börja i 4 årsåldern.

De djur som finns på gården är alla nyttodjur på ett eller annat sätt. Man tar också in sina djur under natten.Vilket oftast är kvinnan och barnens lott.

Odlingslotterna är oftast små det flesta är ca 4 ha det finns några som kommer upp i 700ha.

Vi besöker en familj som visar sin bostad som består av flera hus. Husen består av lera.

I snitt har varje familj 6 barn.

Inne i det ena huset som är köket med jordstampat golv finns det elektricitet.

Ögat ser i det mörka köket då fönstergluggarna inte är stora en handkvarn och det finns en typ av tallstubbe med ryggstöd som används som sittplats. Vedeldad ugn för matlagning.

Tallrikar,rivjärn,skedar,plastbaljor står på golvet. Det finns två hyllor en uppsatt på väggen och en som står på golvet som har tre hyllplan. Allt är handgjort.Det finns muggar som hänger i en kopphängare. Det ligger också ett lamaskinn i ett hörn. Taket verkar tätat med lamaskinn och det ligger en kattunge utanför köket.

Utanför ser vi att det finns ett ok att köra oxarna med samt en plog i trä allt föråldrat. Det ligger också en hacka och en spade på marken.

Det finns ett hus till som är sovrum. Vid en titt in där så finns det två/tre sängar i ett hörn förövrigt tomt på golvet men i två bjälkar som går genom huset hänger familjens kläder.

Det tredje huset är till djuren. På gården vi besöker  finns vatten framdraget utomhus och som vi uppfattar det är det byns vattenpump..

En vanlig dag i familjen liv. Kvinnan i familjen stiger upp klockan 04.00 och börjar med att förbereda frukosten som äts klockan 07.00. Tar sedan ut boskapen på fälten.

Därefter jobbar hon med jorden denna årstid mest luckra jorden.

På eftermiddagen lagar hon mat för at sedan åter gå ut på fälten. På kvällen är det hushållsarbete och tvätt.

De äter mest frystorkad potatis och arveja.

Djuren vattnas i floden och det är kvinnan och barnen som tar dem dit.

Förra året förlorade byn sin skörd på grund av stark kyla vilket de tror förmodligen beror på klimatförändringarna.Nu börjar regnperioden i december månad mot tidigare i januari.

De äldre följer naturen och läser av väder och klocka kopplat till naturen och månen.

Vi exempelvis graviditet så används månen som beräkning av nedkomst.

För utveckling av jordbruket jobbar man bl.a med att ta upp vatten från 120 m djup till konstbevattning.

Nu åker vi vidare och ska träffa borgmästaren. På vägen passerar vi ett sjukhus där det för dagen tvättas i floden och där torkas även tvätten.

Väl framme möts vi onyå av musik och Laila tar över rapportskrivandet.

Vid pennan

Carina Adolfsson Elgestam

Helt fritt utifrån upplevelsen.