Carina

För en liten stund sedan hörde jag en kvinna på Radio Kronoberg berätta om sina upplevelser under och efter stormen Gudrun
hon sa bl.a
-Hallå jag mår bra,vi lever och allt är ok.
Detta var när hon efter några dagar hade tagit sig in till staden (Ljungby) där det fanns telefon som fungerade och  hon kunde ringa runt till anhöriga och vänner som bor på andra platser i landet.
Deras svar var -Och !
De hade inte fattat hur det var här nere och vad som egentligen hade hänt.
Detta tror jag är något vi alla från det stormdrabbade området upplevt,därför är det viktigt att vi fortsätter att förmedla vår vardag,samtidigt som vi hela tiden måste tänka på att alla har vi olika bilder av verkligheten
beroende på vilka erfarenheter vi bär med oss.
Så här ett år efter stormen tänker jag mycket på alla dem som förlorat en anhörig i samband eller i röjningsarbetet efter stormen Gudrun.Så sent som i lördags inträffade en dödsolycka. Det är också ett flertal som är skadade via olyckor som kämpar på med rehabilitering.
För och till alla dessa vill jag tända ett ljus i mörkret, för möte med framtiden som vi aldrig vet vad den har i beredskap.
Sorgen har sin tid och glädjen sin. Carina