Carina

Just nu jagas fd presidenten i Ukraina för massmord, och självklart har han gått under gjorden.

På självständighetstorget fortsätter folket sin kamp, men det är en lång resa att göra.

Att bygga demokrati tar inte bara tid, gäller ena grupper och när oliktänkare ska förenas krävs det balans och att ge och ta. Det som möjligtvis oroar mig mest nu, är att krafter med extrema åsikter passar på, när landet nu står under omdaning och är sårbart.

Gläder mig åt att Julia nu är frisläppt, även om jag inte delar hennes idéer, men ingen ska sitta fängslad på grund av sin politiska uppfattning.

Att EU nu tar ansvar och hjälper till är A och O, skulle personligen önska att Sverige var med och tog ett realt tag. Då min erfarenhet av besök i Kiev är att de har stor tilltro till Sverige, vilket kanske inte är så konstigt med vår historiska bakgrund. Likaså tycker jag att Polen ska vara med och bidra, de med sin korta erfarenhet av självständighet och demokrati, 25 år i år.

Jag tror att vänner man litar på kan göra under i samtal mellan människor, gäller även världspolitiken.

Tänker också att Ryssland som ganska nya medlemmar i WTO (jobbat hårt för det medlemskapet ) verkar efter vad jag har uppfattat inte varit så aktiva sedan de blev medlemmar, förstår inte riktigt varför, såvida de inte har en dold agenda med ett annat handelsavtal, det senare är svårt att förstå, då vi alla världens länder tjänar på breda enade överenskommelser.

Vad som är oroande är Ukrainas möjligheter, när det just nu känns som de är mitt emellan EU och Ryssland, precis som om de är tvungna att välja,så kan det inte vara, man borde kunna vara vän med båda, man borde kunna göra affärer med båda. I grund och botten är det väl affärer och energi som oenigheten gäller?

Drar mig till minnes rent historiskt, När Sverige sökte ny kung typ i början av 1700-taler så ville man ha en som kunde hålla Ryssen stången, därav valet av Jean Batist Bernadotte och hans erfarenheter från krig med Napoleon. Tja Ryssland har alltid figurerat i det stora konflikterna.

 Här kan ni läsa mer om krisen i Ukraina från Aftonbladet

 

 

 

Slås bara av, tur att EU igår beslutade om Sanktioner och då personliga. Inga pengar att sko sig på, Om det intresset nu skulle finnas. 

Jag håller nu tummarna för nyvalet, att Julia släpps fri och att den demokratiska utvecklingen kan fortsätta. 

Tänk detta rika grannland med så många möjlighet för tillväxt, klart det finns intresse från många håll. 

Där mineraltillgångar och energi är stora tillgångar 

, verkar det alltid uppstå konflikt. 

Vi får nu tro det är slut på blodbadet i Kiev. 

Tänker också, bra jobbat av EU utrikesministrar, och att EU som fredsunion är en tillgång för oss alla. 

Alternativet vill jag inte tänka på just nu. 

Idag är det utrikespolitisk debatt i riksdagen så världen kommer stå i centrum och stöd för folkets kamp i Ukraina.

Att ta bott sjuklöneansvaret för företagen är det viktigaste enligt honom, jag är beredd hålla med. Lite av A o O för att våga anställa. Förövrigt vinn vinn då många anställda har allt för hög sjuknärvaro.

Att hitta personal med rätt kunskap är en akilleshäl då arbetet på företaget handlar om så många olika moment. 

Att då vända sig till arbetsförmedlingen är ett dilemma. De gör vad de ska men problemet blir om jag som företagare kontaktar arbetsförmedlingen får jag flera hundra ansökningar,

-Det har jag inte tid med, då får det vara. Lyssnar istället av andra i mina olika nätverk för hitta personal. 

Så ska det inte vara som jag ser det. Arbetsförmedlingen ska förmedla jobb, inte ge arbetsgivare problem.

På eftermiddagen besökte jag Attendos äldreboende i Växjö. 

Intressant ta del av deras sätt att arbeta med såväl de äldre som personal. Känslan av Vi är bevakade av alla kändes tydligt. 

Vid rundvandringen träffade vi på en kvinna som verkade pigg för sin ålder. Född 1913  inflyttad från Malmö och trivdes utmärkt. 

Funderar förövrigt efter besöket, varför pratar vi så lite om det naturliga åldrandet?

På tal om inställning till livet, det går alltid att lösa, så var mottot hos smeden. 

I dag hade SVT på morgonnyheterna ett reportage om hur allt fler föräldrar jobbar medan de är hemma med sina sjuka barn. det har till och med skapats ett nytt ord för detta: VOBBA.

 

Den senaste tiden så har det kommit flera rapporter om detta, men den absolut senaste kommer från fackförbundet Unionen. 

 

Ur historisk synvinkel så är det här ett nytt fenomen. långt tillbaka så fick barn vara hemma själv eller med ett äldre syskon, alternativt så fick det sjuka barnet följa med en av föräldrarna. Senare så införde Socialdemokraterna det utmärkta systemet där föräldrarna får vara hemma med ett sina sjuka barn med ersättning. Men för att ersättning ska betalas ut så får man enligt Försäkringskassan inte jobba. Så gäller än idag. 

 

 

Jag förstår att det idag på den tuffa arbetsmarknaden ibland kan krävas att man får arbeta en del hemma. Men jag tycker inte om det. När man är hemma med sjukt barn så kan man tycka att det är det som borde vara fokuset. Men samtidigt så känner många stress över att högen på skrivbordet på kontoret bara växer.

 

Förstår att många inte tycker att det är lätt. Jag hoppas att så många som möjligt trots allt tar sig tid att vara hemma ordentligt när deras barn är sjukt

Typ är grannen långtidssjukskriven ska vi inte gnälla om att hen ibland är ute och gör en aktivitet, utan glädjas åt att hen orkar det den dagen. 

Här hos oss närmar sig nu lite avkoppling med god mat dagen till ära. Po boy har varit i ungen hela dagen och ska serveras med hemmagjorda klyftpotatis. Maken överraskar med en liten hummer.

Blir nog en trevlig kväll med god mat och favorit På spåret.

Va rädda om varandra och dagen till ära en liten ros att njuta av

-är det inte gamla bilder från Öland, säger jag till maken?

Mobilen ringer , det är pappa

- tittar ni på tv , det är från Glömminge, jag var klasskamrat med hennes bror. 

Tittar intresserat vidare.

Det handlar om Inger Svensson Sveriges första prästvigda kvinna. Intressant och tragisk historia. 

Säger till maken

- minns mitt första kyrkobesök där en kvinnlig präst deltog.

- det var i Älghults kyrka. 

Några minuter senare kommer en bekant kyrka med i filmen och därefter flera bekanta ansikten i TV rutan.

Med detta kan jag denna afton konstatera att mitt första möte med en kvinnlig präst var Inger, minns det så tydligt, inte för vad hon sa, utan för rösten, det var annorlunda med en kvinnlig stämma och minns än idag min tanke, vad bråkar de om alla gubbarna är väl inget fel på detta. 

Igår på min blogg skrev jag om den ekonomiska vardagen för många som är arbetslösa, men också om hur klyftorna ökar i vårt samhälle. Vill väl påstå att klassklyftorna ökar reellt.

Moderaten Katarina Brännström Riksdagsledamot Kronoberg reagerade ganska kraftigt via Twitter på mitt inlägg. 

Intressant då hon använde ord som överdrift om svält och smaklös svartmålning.

Jag blir nog lite förvånad över reaktionen eller avsaknaden om att sätta sig in i livssiutationen - att vara arbetslös och leva med små marginaler. 

De som är arbetslösa och har den högsta ersättningen från A-kassan har ca 10 000 kr/ månaden. Lever man då i en parrelation och ens partner har jobb så funkar det nog rätt hyggligt. Lever du ensam, så blir det magert. Lek med tanken: boende kostnad 4-5000 kr/månaden, mat minst 2500, därutöver behöver man kanske gå till tandläkaren, läkaren, köpa hygienprodukter och lite kläder. Någon bil har man förmodligen inte råd med, och då tillkommer kostnade för att ta sig till Jobbintervjuer, arbetsförmedling osv. Att ha mobil och dator är ett måste idag och kostar pengar varje månad. 

Så återigen, den som är arbetslös har den högsta ersättningen lever på marginalen. 

Sedan finns det arbetslösa som har lägre ersättningen. Exempel om man inte jobbat heltid så kan det handla om 6-8000. Faktum kvarstår dock det finns allt för många som lever på marginalen.

Dessutom är många utförsäkrade och har försörjningsstöd. 

Allt fler kommuner vittnar om ökade kostnader för socialbidragen, vilken ingen kan blunda för. I Inledningen av bloggen så har jag en bild där ni kan se den tydliga ökningen av det ekonomiska bidraget. Med över 411000 arbetslösa så är det tydligt att att Moderaterna har misslyckats med jobben. 

 

 

 

 

 

 

I en fastighet kan det bo en medborgare som råkat bli arbetslös, sökt 100 jobb, inte fått någon möjlighet till KOMVUX' eller arbetsmarknadsutbildning. Denne arbetslösa medborgare får med a-kassa från vår gemensamma fackliga försäkring omkring 10 000 i månaden. Vår arbetslösa medborgare har inte fått del av alliansens jobbskatteavdrag. 

Jobbskatteavdraget har gett vår granne 2100 kr/ månaden. 

 

Båda är med i facket och a-kassan och har därmed inte sedan alliansen tillträdde fått skattereduktion för A-kassan eller för pensionssparandet.  Vår medborgare har sedan hen blev arbetslös slutat pensionsspara. 

 

Klyftorna ökar i vårt svenska samhälle och det går snabbt, den ena dagen har du ett jobb och en bra tillvaro med hyggliga levnadsvillkor, en eller tre månader senare kan man vara arbetslös och leva på gränsen till svält. 

 

Det är allvar nu , om vi vill ha en mer solidarisk politik. Tid för en höjning av a-kassan så fler får ut 80%. Så håller vi ihop samhället och minskar klyftorna. 

 

 

 

Idag startas vart femte företag av en person med utländsk bakgrund, och var femte konsument har utländsk bakgrund. 

Det finns många därute i vårt land som jobbar stenhårt för vårt lands tillväxt och välfärd. Se dem 

 

alternativt direkt från min Facebook sida