Carina

Så här näst sista dagen på året, sitter undertecknad och funderar över året som gått.
Det största som hänt är att jag blev mormor i juli.

Året inleddes med att vi rödgrön ledde stort i väljarundersökningarna,i jan hade vi 51,8% inte utan man frågar sig vad hände sen.
Undertecknad vägrar tro att väljare bara lyssnar in vad som sägs under sista månaden före valdagen. Den politik för jobb och alla människors lika värde som vi ledde med i årets början hade vi i september också, precis som vi har det idag.
Vår ideologi som bygger på att alla ska få en chans efter sin förmåga som också handlar om frihet.

Under våren kretsade mycket kring förberedelserna inför upploppet, det vill säga valrörelsen. Någonstans på denna väg tappade vi rödgröna i förtroende och det är många som nu har svar på varför. Undertecknad är fortfarande inte övertygad om vad det egentligen var. Vår partiledare som så många hade synpunkter på, vårt rödgröna samarbete eller vår jobbpolitik eller kanske lite av varje.

För det kan väl inte vara så att svenska folket numer ser sig som såpass rika att de alla tycker att frihet är när man kan välja själv. Köpa egen sjukförsäkring,köpa egen försökring till skydd vid arbetslöshet ,köpa egen skolgång,köpa egen barnomsorg,köpa egen äldreomsorg,köpa egen ........

19 september förlorade vi valet och vi gjorde det stort, därefter har vi levt i någon form av sorgearbete vilket nog också många av våra väljare gjort, men nu får det räcka.

Nu på det nya året så måste vi sträcka på nacken vara stolta för vår värdegrund och alla mänskors lika värde. någon annan politik kan inte undertecknad ställa upp på. Jag vägrar gå i den fålla som det ibland kan finnas tendenser till, att vi ska forma populistisk politik.
Att bara tänka tanken att vi ska överge vår fördelnings och skattepolitik gör mig mörkrädd, de krafter som har sådana tankar utgår jag från är inte med i ledande ställning när vi nu på nyåret 2011 väljer ny partiledare och utvecklar vår politik, för utveckla politiken behöver vi så den går i takt med tiden.

Gott Nytt år alla bloggläsare. Carina

En annan het fråga är naturligtvis Vem som ska bli partiordförande för socialdemokraterna.

Många namn figurerar i korridorer och fika bord. Mest män vilket retar mig, då det finns lika många dugliga kvinnor, kan själv se ett flertal, men tänker inte namnge dem här och nu då de kanske inte själva gillar att bollas runt på bloggar, facebook  och i media.

Om man vid fika bord eller i en korridor nämner som motförslag en kvinna så är hitintills alltid beskedet att NEJ hon klarar det inte,eller NÄ hon har inte förtroende. Hör inte alls det på samma sätt  när det spekuleras om män med samma bakgrund och erfarenhet. Detta säger en del om hur feministiskt vårt parti är men också hur hårt den manliga normen styr i vårt land.

Kan bara konstatera att det är en bit kvar till ett mer jämlikt och jämställt samhälle

Det som just nu retar mig allra mest är synen på a-kassan delar inte alls Mona:s eller

IF Metalls ordförande uppfattning. Att korta ner antalet ersättningsdagar ellet att mer styra den utifrån högre ersättning i början mot att sedan bli mindre för att den arbetslösa ska känna sig än mer jagad i sin vardag är en förödande tanke. Självklart ska man inte leva på A-kassa hur länge som helst men att ha trygghetssystem som gör att individer inte behöver lämna hus och hem eller tvingas till tiggeri,tjuveri är ändock en del av tillväxten i vårt land. Alternativet är att gå till socialförvaltningen för att få socialbidrag är inte heller en lösning,då blir det kommunerna som betalar och folk mår än mer sämre psykiskt..

Det är just mot bakgrund av det, vi haft framgång i Sverige och Norden.

Trygga människor vågar. Carina